Minnesbilder från Restad i Västra Husby
 

Karl Albert Karlsson i Restad berättar
Året år  1979

Min far Karl Pettersson var född vid midsommar 1840 i Stintorp i Drothem. Han kom till Restad Norra gård som dräng hos Vallin. Där tjänade han ett par år, för att sedan ta tjänst vid den södra av de tre nuvarande gårdarna. Den gården var en sammanslagning av gamla Restad Öster- och Västergårdar, och ägaren hette Erik Jonsson.

Där fanns en dotter, Anna, som var född 1849. I sju år fick Karl Pettersson tjäna dräng för sin Rakel, innan de år 1972 gifte sig och även tog lantbruket på arrende.

Erik Jonsson sysslade efter lantbrukets överlåtande med smide och träsvarvning. Som draghjälp vid träsvarven hade han ibland sin dotterson Karl, det vill säga jag, som då belönades med bröstkarameller. Efter hustruns död 1892, hade Erik Jonsson hjälp av hushållerska fram till sin död 1902.

Karl och Anna flyttade vid sitt giftemål in i det av gårdens bostadshus, som ännu ligger kvar på östra sidan om landsvägen. Deras dotter och min syster Augusta föddes där 1879. På 1880-talet flyttade de in i bostadshuset på den västra sidan om landsvägen, och den 23 april 1889 föddes jag, gossen Karl Albert Pettersson.
Mitt efternamn fick jag behålla till mönstringen, då prosten Wesén antog att jag i likhet med de flesta andra som hade min fars förnamn med tillägget son som efternamn och på det viset blev det Karlsson. På den tiden var prästen ofelbar, så det blev bara att rätta sig därefter.

Min skolgång började jag i Kärret, där småskolan var belägen. Lärarinnan som hette Augusta, bodde vid Hylinge. Hon hade den bygdens barn med sig, när hon kom till skolan. Skräddaren Kullman i Pinna hade tillverkade en skolväska i läder åt mig.

När så jag började storskolan vid kyrkan, blev det att vandra den av bygdens folk upptrampade kyrkstigen.  Den gick från Restad, genom den hage där min dotterson Bengt-Göran nu byggt sitt hus, över Ringby Lillgårdsgärde, som då var delat av ett öppet dike. Stigen gick vidare i kanten mellan hage och åker norr om Lillgåren, genom stättan vid gränsen till Kullerstad och över åkern mot Lerstugebacken öster om Kullerstad. Därifrån ner emot och över på den spång, som gjorts av en vid Ängbacken huggen ek. Eken hade jämnats till med en skrädningsyxa, lagts med toppen åt kyrkhållet, och försetts med dubbla ledstänger. (Eken torde ha haft en ansenlig längd och grovlek.) Stigen gick vidare till Prästgårdshagen, förbi Rosdalstorpet. Rester av ytterligare ett torp fanns för övrigt där. Till slut kom man fram till kyrkan och skolan. Skolåret började i april, och slutade med examen den första vardagen i december.

Betydligt enklare var det på senvintrarna att ta sig till kyrkbyn, då ängsmarkerna hade svämmat över och frusit. Då var det bara ett ta på sina ”moderna” järnskridskor, och på stålskodd fot ila ända upp till Klubben. Framfarten hindrades en del av de otaliga gärdesgårdar, som var uppsatta på betesängarna.

Under hela sin skoltid fick jag vara postbud för Restad och Ringby. Postkontoret var då beläget i Klubben. De fem flickorna i Ringby Storgård hade en hel del beundrarpost, och den kommunale förtroendemannen Karl Johansson i Lillgården hade post åt båda hållen. Kantor Ferb var Johansson behjälplig med en del skrivarbete. Postuppdragen var lätta att utföra. Alla var tacksamma och bjöd gärna postbudet på kaffe.

Jag gjorde min rekryteringstjänst på sex månader vid Malmen i Linköping, och de två följande årens månadsmöten också. Vid Malmen kunde jag träffa korpralen Norrbom från Västra Husby.

År 1911 gifte jag mig med Elsa Rydström från Stintorp i Drothem. Vi fick tre barn, Anna född 1912, Gösta född 1914 och Sture född 1922.

Jag övertog fädernesgården på arrende år 1912, och löste 1922 ut min syster Augusta Nilsson i Överta Kvarn. På hösten 1918 avled min far Karl Pettersson, och vid begravningen ådrog sig min mor Anna lunginflammation och avled 11 dagar efter.

År 1949 överlät jag lantbruket till min son Gösta, men har deltagit tills för bara något år sedan aktivt i lättare göromål.